Reflektion – studieresa med FM-kollegiet, Kmh till Skottland och Yttre Hebriderna april 2026.
Tidig morgon, blåst, regn bitande vind. Vi färdas genom månlandskap av torvkullar och torkat fjolårsgräs och ljung, allt är brunt. Vi möts av vävaren Iain Martin på hans gårdstun i Arivruaich, en småbrukarby i South Lochs på ön Lewis. Vi blir stående en stund och småpratar om vädret, molnen spricker upp och en skir morgonsol träffar oss. Som alla svenskar gör, vänder vi våra ansikten uppåt, utåt när solen skiner och vi blickar plötsligt ut över hisnande bergformationer. Ian pekar mot bergen och säger; där ligger en sovande kvinna! då ser vi plötsligt att bergssiluetten formar en panna, näsa, haka, bröst och kropp. Formationen kallas i folkmun The sleeping Beauty eller the Old Woman of the Moors, Cailleach na Mòinteach på gaeliska, vilket betyder "Den gamla kvinnan på hedarna". Denna siluett i södra Lewis är djupt rotad i lokal mytologi och anses vara central för placeringen av de världsberömda The Calanais Standing Stones som vi dagen innan besökt.
Vart 18,6 år inträffar en sällsynt astronomisk händelse känd som ett ”major lunar standstill” (månen går högre och stannar längre på himlen än vanligt). Under detta fenomen ser fullmånen ut att stiga upp direkt från The Sleeping Beautys kropp, vandra längs bergstopparna och slutligen skina rakt genom stenarna i Callanish. Stenarna kan ha restes för över 5 000 år sedan specifikt för att rama in och fira detta ögonblick då mångudinnan sägs besöka jorden. Vår guide James Crawford beskrev dock stenarna som en arketektonisk utsmyckning till en rituell plats med en portal som leder till underjorden.
Allt detta gjorde mig ödmjuk och än en gång påmind om naturens viktighet i sig självt men också som en förutsättning för kultur, kommunikation, myter och traditioner. Allt hänger ihop, men naturen kommer alltid först. Som utövare och förmedlare av svensk traditionell musik möts jag ofta av reaktioner på det svenska vemodet, som ligger som en underton i melodier och texter. Den Gaeliska musiken skapar samma reaktion hos mig, förkroppsligar ett vemod som jag inte kan skaka av mig. Tonalitet och ett gråtande, klagande, kärvt, ornamenterat och uttrycksfullt sångsätt. Texternas poetiska, känslosamma ”spot on” beskrivningar av sorg, naturfenomen eller politiska händelser.
En sång som fastnat lite extra djupt hos mig är "Tha Thìde Agam Èirigh" (Det är dags för mig att stiga upp) en traditionell, skotsk-gaelisk klagosång från Isle of Lewis sjungen av Angus K. Maciver och inspelad 1968.Sången finns inspelad på en platta som 2011 gick varm hos mig. Angus klagosång som skildrar - en mans sorg över sin fästmö som dog dagen före deras bröllop, där han ber om styrka att inte förlora förståndet - gick rakt in i mitt hjärta jag kom att tänka på att han kanske sjunger om The Sleeping Beauty. När jag blir drabbad av musik vill jag sjunga den. Jag har plankat melodin och sångtexten fonetiskt och sjungit den många gånger live samt arrangerat den för sångtrio och för fiol och sångduo. Tack för en underbar och minnesvärd resa som knytit ihop oss som grupp, fördjupat vår kompetens som utövare, brukare och bärare av tradition, kultur och miljö!
"Tha Thìde Agam Èirigh" (Det är dags för mig att stiga upp)
'S tha thìde agam eirigh ach a léir dhomh mo bhrogan
'S gos a léir dhomh mo bhata 's gun toir e tacan a' ròid mi
'S mi dol a shealltuinn air a' ghruagaich a bha's a' bhuaile 'na h-ònar
Ach nuair raine mi 'm baìle cha robh 'n taigh man bu chòrr dha
Bha mo ghruagach dhonn mhin-gheal 's i 'na sìneadh 's an t-seòmar
'S i 'na sìneadh f'on uinneig far nach cluinninn-s' a comhradh
'S i 'na sìneadh air deile 's 'na léine fuar reòite
Thì a chruthaich na saoghail, gléidh mi gun dol gòrach
Gléidh rium-sa mo chiall 's na leig a dh'iarraidh an còrr mi.
It is time for me to rise, to look for my shoes,
To look for my staff so that it may take me a little part of the way,
When I came to the homestead the house was not as it ought to be:
My smooth bright, brown-haired girl lying in the chamber,
Lying beneath the window where I could not hear her talk;
Lying on a board in her shroud, still and cold.
Thou who didst shape the worlds, keep me from going mad,
Keep me from losing my reason -and let me not endure more.
Det är dags för mig att stiga upp, leta efter mina skor,
Finna min stav så att den kan ta mig en liten bit på vägen,
När jag går för att besöka flickan som är ensam på vallen.
När jag kom fram till gården var huset tyst:
Min mjuka, lysande, brunhåriga flicka låg i kammaren,
Hon låg under fönstret, där jag inte kunde höra henne tala;
Liggande på en bräda i sin klädesdräkt, stilla och kall.
Du som format världarna, bevara mig från att bli galen,
Bevara mig från att förlora mitt förnuft - och låt mig inte uthärda mer.
Traditionskedja
"Tha Thìde Agam Èirigh" efter Angus K. Maciver från ön Lewis, Yttre Hebriderna.
Angus K. Maciver inspelad 1968 utgiven på Scottish Tradition #2: Tangent Records TNGM 110, (1971).
Maria Misgeld plankning inspelad (2011)
Olof & Maria Misgeld utgiven på Albumet Romans i moll. Misgeld Music, (2011)
Irmelin utgiven på Albumet North Sea Stories, Misgeld Music, (2013)
Länkar:
https://open.spotify.com/track/6tBGcfUe1EoKzOU4tq1BDS?si=3471e5c712c14c51
https://margitssanger.bandcamp.com/track/hon-kan-skratta
https://open.spotify.com/track/5lMkinYPBGOQiqJEGNocuj?si=d51b45a912a54dbb
https://www.historicenvironment.scot/visit-a-place/places/calanais-standing-stones/
https://speakernet.co.uk/talk/3204/callanish-the-moon-and-the-sleeping-beauty